Tuesday, May 8, 2012
Skäms på mig, ännu en mobilbild. Jag skrev ju att jag hade med mig kameran ut när jag var och grillade i förrgår, men att jag inte fick tagit en enda bild. Och det stämmer ju, för kameran förblev avstängd under hela vistelsen utomhus. Dock åkte mobilen fram vid ett och annat tillfälle och från det blev bilden vi ser här över till. Anywho. I dag har jag jobbat, 8.15 till 13. Jag sov skit i natt och vaknade hela tiden och kände mig stressad över att inte kunna sova riktigt, vilket så klart gjorde det omöjligt att somna igen. I morgon jobbar jag fram till tolv, sedan har jag den där jobbintervjun inne i Göteborg som jag skrev om för ett par dagar sedan. Det ska verkligen bli spännande att få höra mer om vad det handlar om. Nu ska jag halvsova här en stund till, sedan blir det ett avsnitt Falling Skies följt av Desperate Housewives! Hörs.
Did I hear you say that there must be a catch?
Monday, April 24, 2012
Where are you holding house?
Så var det min tur att se The Hunger Games i dag. Tycker den var bra! Väldigt bra till och med. Om jag ska vara ärlig så hade jag faktiskt ingen direkt koll på filmens handling, utan det var väl mest vad man kunnat koppla ihop och gissa sig fram till med tanke på namnet, men efter att ha fått höra från alla håll och kanter hur otroligt bra den är så blev jag ju såklart tvungen att se den jag med. Och besviken är jag inte. Bilden är tagen genom tågfönstret senast jag åkte hem från älskling.
Lost in myself
Fan vilken totalt kass vecka jag har. Tack tack TACK för fredag i morgon. Jag var förresten med Annica i dag för första gången på evigheter, då hon precis kom hem efter att ha varit i Australien i ett halvår, så det var himla skoj att få träffa henne igen i alla fall!
A ticket to ride
I need you always
Nu är jag hemma igen efter att ha varit hos babe sedan i onsdags. Tiden gick så otroligt fort, och jag saknar honom redan så sjukt extremt brutalt galet mycket. Inga konstigheter. Resan hem var... lång. Närmare bestämt sex timmar och tjugo minuter lång, där jag fick åka buss, tåg, buss och tåg igen. Jag var framme vid centralstation i Göteborg vid cirka tjugo över 22 i kväll. Min dator är förresten tillbaka igen, även om det inte riktigt känns som min dator längre. I stort sett allting är borta, i alla fall allting från de senaste 2-3 åren tillbaka (om inte mer?). Det känns så extremt tomt och precis alla program och allting är helt gone. Snacka om nystart här. Anyway, jag antar väl att det bara är att sätta igång och samla och spara på igen. Så hoppas jag på att kunna komma igång med uppdatering här igen så snart som möjligt också.
♥ I dag var det förresten 20 månader sedan jag och sötnos träffades. ♥
Sci-Fi Mässan Göteborg, Bilder
Nä, nu orkar jag seriöst inte försöka mer. Picnik hatar mig, jag hatar picnik. Nu när min dator är inlämnad pga. virus och jag därmed även förlorat tillgången till photoshop, försökte jag här (i ett tappert försök) att göra det så bra som bara möjligt ändå. Men inte blev det något bättre. Färgerna, skärpan, allting blir helt fuckat när jag sparar bilderna inne på picnik. Så nu har jag officiellt givit upp hoppet och lägger in bilderna i alla fall, så lär jag fixa till de sedan igen när jag fått min dator tillbaka. Så ursäkta färger... kontraster... skärpa... och alla andra fel ni kan hitta med bilderna. Jag är ledsen. Really, för det ser förjävligt ut.
I går stack jag och Manda som tidigate nämnt till Sci-Fi Mässan i Göteborg, främst (eller endast...) för att se favoriten Joe "John Sheppard" Flanigan, från en av mina favoritserier Stargate Atlantis! ♥ Det fanns, som ni kan se, en hel del saker att titta på på mässan. Många stånd med små samlarprylar, tavlor, planscher, spel, tröjor och mycket annat som man kunde köpa. Det fanns även en del serie/film-figurer som gick omkring som man kunde få fotografera sig med. Så det fanns alltså en del att göra under dessa timmar mässan varade. Ganska snart efter vi kommit in hittade vi till ett ställe där man kunde köpa biljetter för att få fotografera sig med mässans famous guests. Något vi självklart var tvugna att göra med Joe Flanigan! Haha, fyfan vad overkligt det kändes! Vi ställde oss i kön till fotograferingen, men fick plötsligt gå före en bit av kön då vi fick veta att de väntade på fotografering med någon annan, så kom vi direkt in till rummet där han stod bara två meter bort! Vilken chock, haha! Jag dog lite. Så var det bara att gå fram till honom där han stod och väntade på dig, hälsade, småpratade lite och lade armen runt dig, klick klick från kameran, tack och hej. Herregud, jag minns knappt något. Det gick så snabbt. Men ändå kändes det som man var där i evigheter. So unreal. Efteråt gick vi direkt bort till där han skulle sitta och signera bilder, något han gjorde bara minuter efter vi tagit bild med honom, så vi fick träffa på honom och prata med honom två gånger inom bara några minuter! Super awesome!
← Posern. Det var säkert han som stalkade oss, Manda. I'm watching you. Bunny ears.
Bästaste Joe Flanigan.
Tittar hellre på mig. Jadå, jaadå ja!
Kändes som att de stirrade rakt på en. Scary.
I går stack jag och Manda som tidigate nämnt till Sci-Fi Mässan i Göteborg, främst (eller endast...) för att se favoriten Joe "John Sheppard" Flanigan, från en av mina favoritserier Stargate Atlantis! ♥ Det fanns, som ni kan se, en hel del saker att titta på på mässan. Många stånd med små samlarprylar, tavlor, planscher, spel, tröjor och mycket annat som man kunde köpa. Det fanns även en del serie/film-figurer som gick omkring som man kunde få fotografera sig med. Så det fanns alltså en del att göra under dessa timmar mässan varade. Ganska snart efter vi kommit in hittade vi till ett ställe där man kunde köpa biljetter för att få fotografera sig med mässans famous guests. Något vi självklart var tvugna att göra med Joe Flanigan! Haha, fyfan vad overkligt det kändes! Vi ställde oss i kön till fotograferingen, men fick plötsligt gå före en bit av kön då vi fick veta att de väntade på fotografering med någon annan, så kom vi direkt in till rummet där han stod bara två meter bort! Vilken chock, haha! Jag dog lite. Så var det bara att gå fram till honom där han stod och väntade på dig, hälsade, småpratade lite och lade armen runt dig, klick klick från kameran, tack och hej. Herregud, jag minns knappt något. Det gick så snabbt. Men ändå kändes det som man var där i evigheter. So unreal. Efteråt gick vi direkt bort till där han skulle sitta och signera bilder, något han gjorde bara minuter efter vi tagit bild med honom, så vi fick träffa på honom och prata med honom två gånger inom bara några minuter! Super awesome!
← Posern. Det var säkert han som stalkade oss, Manda. I'm watching you. Bunny ears.
Bästaste Joe Flanigan.
Tittar hellre på mig. Jadå, jaadå ja!
Kändes som att de stirrade rakt på en. Scary.
Yesterday Through Instagram
Följ mig gärna på Instagram: mathilda_t
Take these broken wings and learn to fly. All your life, you were only waiting for this moment to arise
Crushed
Broken
Sing with me, sing for the years. Sing for the laughter, sing for the tears
Jag är inget stort fan av avkapade fötter jag heller, näe, men nu blev det som det blev. Kan ju nämna att det är Eric Saade till vänster där (och höger, för den delen).
